8 år

igår hade vi jubileum har i Skälvum. 8 år sedan tycke uppstog mellan numera herr och fru Bergman. Det ni! ;)

Får ju en att se tillbaka lite på vad som hänt sen dess. Känns som nyss, men samtidigt som 100 år sedan. Vi har bott i Lundsbrunn. sen Borås (men bara för min del då. om man räknar några nätter i en hyrd vindsvåning under 1 års tid som att bo där) sen Lidköping. sen Lundsbrunn och till sist där vi landat- i vårt drömhus i Skälvum (visst kan Micke hota att vi ska flytta till lägenhet när vi hört möss springa i väggen, eller renoveringsprojekten känns övermäktiga, men mig lurar han inte, han skulle få spader efter en vecka)

Vi har pluggat, jobbat, rest runt lite i världen, gift oss. Men det bästa är ju förstås vårt lilla mirakel. Man kan säga tiden före och efter Vera. Pappa kan fortfarande skratta åt när Vera var några månader och han frågade oss hur livet var före Vera och vi satt som fågelholkar jag och Micke och tittade på varandra. Och det är så det känns. Har vi inte alltid varit tre??

Så hur firades detta jubileum? Jo, jag lagade en riktig gormémiddag bestående av potatisbullar och baconsås uppklädd i finaste stassen (långkalsonger och fleecetröja) Det mina vänner. Det är kärlek!