.....säger många som man möter när man säger att man är mammaledig, och nu när det närmar sig slutet på mammaledigheten kan jag ibland fundera på om jag "tagit vara på tiden" och får genast lite ångest. HUR tar man vara på tiden? Drygt ett år har bara flugit iväg, samtidigt som om det känns som en evighet. (Hur var livet innan Vera? Har totalt glömt bort.)
Så istället för att fundera på om jag har tagit vara på tiden väljer jag att spara mammaledigheten med Vera i en alldeles särskild plats i minnet där alla härliga stunder blir som ett collage där vi är glada, solen skiner (även om det är tvåmeter snö), vi skrattar, myser och har roligt med våra goa vänner i ett hav av kaffe och kakor. Och det mina vänner, det är fina minnen!
Visste inte att börja jobba skulle starta denna känslobubblande reaktion, men så är det. Men även om jag njutit mammaledigheten är mycket roligt som väntar, ska bli roligt att möta nya arbetsuppgifter, träffa kära kollegier och förstås att Micke och Vera får mycket tid ihop.
Men först, Några veckor semester för hela familjen. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar