nu dansas (städas) julen ut...

förstår varför det ska dansas när julen städas ut, det gör det hela lite mer festligt, för det är inte roligt att plocka ner allt mysigt jul-ljus (tomtar och gran saknar jag inte så mycket) men det mysiga ljuset. För även om vi går mot ljusare tider är det mörkt och grått och våren känns faktiskt en en bra bit bort, även om att snön smälter och det blaskar. (kan inte slita mig från granbelysningen utanför köksfönstert, så den får lysa lite till)

Så vi höjer volymen på Lars Winnerbäck och gör lite 80-tals dansmoves(?) när julgardinerna åker ner, tittar på den underbara tulpanbuketten på köksbordet och tänker positiva tankar!

ombytta roller

när jag nattar dotter nu för tiden blir det ofta så att hon sätter sig på kudden brevid mig, klappar mig i håret och vyschar. är det inte tvärtom det ska vara??

vid frukostbordet är det ofta så att när fröken Bergman anser sig vara färdig med sin frukost passar hon på, när mamman är uppe och springer, att sätta sig på mammans stol och fortsätta frukosten där. Då kan det slinka ner lite till.

 

tar en latte och funderar...

27 år. det är min nya ålder. ovant men helt ok. jag var ju nyss 22. eller, då var jag å andra sidan student på högskloan i Borås, nyförlovad och Lidköpingsbo, och det känns ju onekligen som ett tag sen, så det kanske inte var så nyss??

även om jag blir äldre så är det allt mysigt med min födelsedag. tårta. sång. present. inte så tokigt ändå.

"kodak-moment"

tur att det finns andra (Fia, jag snodde det utan att fråga först, hoppas det är ok ;)) med kamera närman själv tappat bort sin så man får fånga ett sådant här ögonblick. (nu är den ju tillbaka som tur är)

underbara ungar som helst vill åka pulka inne och mormor/farfar drar,

och vem kan säga nej till dessa ungars rådjursögon??

kamera återfunnen!

Micke fick syn på springan mellan soffkuddarna och tänkte att "där kan det ha smugit ner en kamera" och mycket riktigt, där låg den i mjukt förvar när det passerat måååånga "kodak-moments" i vårt liv. Men men, skönt att den är tillrätta nu i alla fall, lagom till morgondagsens kalas! ;) och det kan konstateras att den skyldiga till försvinnandet var jag. Jag tog nämligen detta kort på vårt adventsfika, med Veras egengjorda ljusstake. När man får tända den blir man varm ända in i magen. Underbara unge!

sen hittade jag detta:

Vera läser pappans biltidning....inskolningen i motorvärlden börjar tidigt tror jag....

oj, här kom en chipspåse och slog sig ner i soffan... 

liten smak av hemma-mamma-livet

har jag och Vera när vi är lediga denna veckan (utom fredag då jag ska tjuvstarta jobba, men det låtsas vi inte om nu, ok?) så idag hade vi fikabesök av kära vänner. Tycker så mycket om att fika, prata och se barnen leka (och testa tålamodet hos varandra). Bara njuter av få en liten flash-back av hur det var när vi var hemma.

jag och Vera för ett år sedan

har nästan glömt hur det var med en sån liten skrutta,

nu har man en tjej som ropar på "pernilia" när hon vill sin mamma något och som säger till sin mamma och pappa att "sluta" när de gör något som inte är som hon tänkt, men är så gosig och som gärna delar ut kramar till sina nära och kära.

Man glömmer så lätt hur det var, är mer "här och nu" vilket kanske är positivt?

dags för uppdatering

det har vart lite för mycket julfirande, internetvila, tv-tittande (platt-tvn har nått oss mina vänner, det ni. plus en box med sex and the city i julklapp), julgodisätande, julbordsätande, träffa familj och vänner tid, mysatid, leka med julklappartid, badande och dotter som inte vill sova på kvällarna för att uppdatera bloggen det senaste. Men så är det ibland. Härligt har vi haft det.

Hade jag hittat kameran så hade jag kunnat dokumentera både julfirande, nyårsfirande och det nya badrummet och visat er, men den är spårlöst borta här hemma.

Nu sover Vera middag i sin egen nya säng (!) och jag ska passa på att ta ett bad innan grannarna kommer på fika om en stund.