när Veras mormor hade vart i London fick Vera en pingvin (numera kallad Pingo). det var med skräckblandad förtjusning som hon tittade på pingvinen, som genom en knapptryckning, fick liv och började gå, vifta på vingarna och pipa. OJ sa Vera fascinerat men den skulle hålla sig på avstånd. "där borta" sa Vera. men nu börjar ett förtroende växa fram. kanske kan de bli vänner till slut ändå.
du å jag pingo. ja, du å jag Vera
Haha, ja ibland måste man känna av läget för att se att allt är okey!
SvaraRaderahaha, skönt att det verkar bli ett lyckligt slut ändå! :) KRAM
SvaraRadera