Ja, hur var nu första dagen??
JO, när jag styrde bilen mot jobbet började jag sakta förstå vad jag åkte mot. När jag klev ur bilen var det ännu mer påtagligt. Och när jag gick in genom dörren mötte mina kollegier för veckan (börjar på mitt ordenariejobb först nästa vecka, nu har vi sommarverksamhet på en annan förskola) började jag undra om det verkligen var över ett år jag hade varit därifrån. Konstig känsla. Glada hej och nya barn, men dagen flöt på och sakta men säkert kommer alla rutiner tillbaka. Jag tycker verkligen om mitt jobb, så nu när jag väl tagit steget tillbaka i arbetslivet så är det roligt att vara tillbaka. Men jag saknar Vera. Förstås! Det som är jobbigt är nu när jag jobbat några dagar blir det mer och mer påtagligt att vi är ifrån varandra så mycket. Klippa navelsträngen var inga bekymmer, den här separationsfasen är betydligt värre för min del! Men det kommer nog bli bättre efter omställningen och det är säkert en omställning för Vera också. Men hon har en alldeles underbar pappa som bara njuter av pappaledigheten. Idag var de i Fornbyn i Skara och tittade på djur och lekte på lekplatsen. Grisarna var spännande och om Vera hade fått bestämma hade hon gärna tagit en närmare titt inne i stian. Hon försökte ta sig genom stängslet men det blev tyvärr misslyckade försök. Så dom har det bra och det är underbart att de får massa tid tillsammans!
Oställning. Abslout! Men mycket positivt blir det av det.
Det är väl det som är räddningen att veta att Vera har det så bra hemma med Micke! Tror att det är bra med en sån övergång, hade nog varit fruktansvärt jobbigt att lämna dem på förskolan med en gång... Kramisar
SvaraRaderaja, det är en ett bra steg innan förskolan. Och det är nog inte fel att längta efter varandra också. kramkram
SvaraRaderajo, jag antar att det måste vara polemiskt det här, att å ena sidan ha ett roligt jobb man vill gå till men å andra sidan då måste lämna någon man i stort sett levt i symbios med i över ett år. nu har jag ju inget "8-5-jobb", men jag är glad att jag och J fasat veckorna så mamman fått vänja sig. ;) och vad härligt de verkar ha det, Micke och Vera! klart de skulle ha naturligtvis, men det är ju alltid lättare när man vet att de faktiskt har det hur bra som helst. däremot fasar man ju för den däringa heeeemska förskolan... kan inte O få gå på din? ;)
SvaraRaderaKRAM på er!
ja, det är verkligen dubbelt det där!! Ja, det måste vart skönt att få en mjuk start...jag har ju mina lediga onsdagar att se fram emot framöver! ;) och skönt att jag har arbetstider där jag slutar tidigt ibland. ja, snart blir det en ny omställning med förskolan, det blir nog lite värre separationsångest och lite stressigare när man ska passa dagistider. För en tidsoptimist som mig! ;) O är alltid välkommen, han kanske kan veckopendla?? :) KRAM på er!
SvaraRadera