hemma-pappa-livet

Tycker att Micke kunde ta över bloggen ett tag nu när han är hemma, men det har inte gett någon vidare respons, men han bjuder här på lite bilder på vad de ibland gör på dagarna:
en tur till Kinnekulle och titta på utsikten....

och får.
kollar så att veden torkar bra....
och lyssnar på musik....

ett tips....

...Veras "man tager vad man haver": har man ingen napp till kvällsmyset i soffan innan läggdags går det lika bra med sin strumpa. SMASKENS!

äntligen!

det bästa med att börjat jobba: första lönen sitter som en smäck på kontot.Här ska SHOPPAS, Tjohoooooo!

kaoset lägger sig....

det har varit lite kaos i hjärnan nu några dagar, men nu börjar det bli lite ordning och hjärnan börjar tänka i raka tankebanor (eller nästan i alla fall), det känns i alla fall som jag har lite lagom koll på läget. Det har varit långa dagar den här veckan med möte och planering men nu ska det nog lugna ner sig lite. Det är samtidigt roligt och spännande, även om det blir mycket nu i "omställnngsfasen". :) Tur att Micke är hemma och håller ställningarna.

Nu har jag sjunkit ner i soffan och ska titta på tv. Härligt!

tar steget in i skolvärlden...

ja, min mamma stöttade mig lite i bloggningen när mitt huvud hade fullt upp med att pussla ihop en ny jobbtillvaro. Ska ta ett steg in i skolvärlden samtidigt som jag står kvar med ena benet i förskolan. Spännande med nya utmaningar och skönt att ha kvar tryggheten med det jobb jag har. Får offra mina lediga onsdagar, men får kortare arbetsdagar (kommer fortfarande jobba 80%) så det känns bara bra! Så, en liten våg skulle ju vara trevligt Fia. Och skumpa slinker alltid ner...får ta det när vi kommer till Skåne!

låååång jobbardag

men imorgon är vi lediga hela familjen.

2-årig bröllopsdag

Bröllopet känns som igår men samtidigt jättelängesen. En dag med härliga minnen att tänka tillbaka på. Fin klänning, fina blommor, fina vänner, fina familjerna, fint väder, fina tal, fina skratt och en och annan glädjetår. Fint par och en hemlighet, ett litet pyre i magen som sen visade sig vara vår älskade Vera.

skön söndagslunk

idag började vi dagen (ja efter frukost å så) med en promenad till skogen hela familjen. Vera gjorde ett rymningsförsök halvvägs på grusvägen. Gav sin mamma och pappa slängpussar och vinkade och vände hemåt igen. Men vi lyckades locka tillbaka henne och det blev en mysig tur i skogen.

Sen lekte jag och Vera i sandlådan medan Micke grejade med veden. Vera har hittills mest tagit spaden och grävt och hällt sanden över huvudet, men nu hamnade det mesta i hinken (även om det var roligast att lägga den i mammas knä) och vi gjorde fina slott (även de roligast att rasa sönder naturligtvis)

ja, kan konstatera att det har vart en dag i söndagslunkens tecken. Skönt!
Nu väntas ny arbetsvecka, men nu börjar mina lediga onsdagar.

så kan det gå....

... när man inte bromsar.

haha...lika bra att erkänna. För om jag känner min man rätt kommer denna händelse förfölja mig resten av livet!



Ska tillägga att jag i farten slängde mig av gräsklipparen. Javisst, ett riktigt stuntmanhopp. Vi får väl se om jag får förtroendet att klippa fler gånger. Spekulationer har hörts om att jag gjorde det för att slippa....men det låter jag vara osagt!

kärlek

Detta är kärlek från far till dotter, förpackat i en sandlåda. En sandlåda som planerats, sågats, slipats, målats och fått den bästa sanden, för att passa en liten prinsessa.

läggdags...

...för imorgon ringer klockan 04.45. Det ni!

på väg....

P: Vart är du på väg?

V: ska bara ta av mig mössan...

...och hälsa på kossorna!

första arbetsveckan

första arbetsveckan avklarad. Tacos i magen. Godisskål på bordet. Kaffe i finaste muggen (för att kanske hålla mig vaken till nio) och jag kan konstatera att ett av de bästa med att jobba är att fredagarna känns så mycket skönare!

åskväder

dunder och brak. och jag kan konstatera att jag fortfarande är åskrädd. trodde det skulle avta med åren....men Vera verkar än så länge oberörd när det dånar utanför fönstret.

till Fia (och er andra också förstås)

Ja, hur var nu första dagen??


JO, när jag styrde bilen mot jobbet började jag sakta förstå vad jag åkte mot. När jag klev ur bilen var det ännu mer påtagligt. Och när jag gick in genom dörren mötte mina kollegier för veckan (börjar på mitt ordenariejobb först nästa vecka, nu har vi sommarverksamhet på en annan förskola) började jag undra om det verkligen var över ett år jag hade varit därifrån. Konstig känsla. Glada hej och nya barn, men dagen flöt på och sakta men säkert kommer alla rutiner tillbaka. Jag tycker verkligen om mitt jobb, så nu när jag väl tagit steget tillbaka i arbetslivet så är det roligt att vara tillbaka. Men jag saknar Vera. Förstås! Det som är jobbigt är nu när jag jobbat några dagar blir det mer och mer påtagligt att vi är ifrån varandra så mycket. Klippa navelsträngen var inga bekymmer, den här separationsfasen är betydligt värre för min del! Men det kommer nog bli bättre efter omställningen och det är säkert en omställning för Vera också. Men hon har en alldeles underbar pappa som bara njuter av pappaledigheten. Idag var de i Fornbyn i Skara och tittade på djur och lekte på lekplatsen. Grisarna var spännande och om Vera hade fått bestämma hade hon gärna tagit en närmare titt inne i stian. Hon försökte ta sig genom stängslet men det blev tyvärr misslyckade försök. Så dom har det bra och det är underbart att de får massa tid tillsammans!

Oställning. Abslout! Men mycket positivt blir det av det.

skol(jobb)start...

sommar(mamma)lovet är slut, skol(hand)väskan är packad, nya kläderna påtagna, frisyren fixad. Nu ska jag snart ta första stegen mot jobblivet igen. Omställning, ABSOLUT! Men övertygad om att det blir bra!