läggdags

det tar alltid lite tid att lägga dottern. oavsett hur trött hon är så kör hon hela repertoaren. Idag bestod den av:

"va ä mamma. Titt ut"
"va ä mamma. Titt ut"

"va ä mamma. Titt ut"

sen gick det över till räkning av fingrar och tår

pekar på sina små fingrar och tår och räknar
plå (två)
hem (fem)
plå
hem
hem

sen räkna mammas fingrar och sen låtsas att hon biter i  dom.
och skrattar så hon kiknar. och mamman med.

sen kasta nappen. upp i luften. landar någonstans i sängen och dottern utbrister förvånat
"BORTA!?"

så håller hon på. till mamman somnar.

så sant som det är sagt.

det sägs att dottern har bus i blicken.



räck upp en hand ni som håller med.

som ett brev på posten.....

men i detta fall var det ett paket i brevlådan. Jag ÄLSKAR brev på posten. Särskilt när det är ett vadderat paket adresserat till MIG. En födelsedagspaket. Lite sent kan ni kanske tycka (i alla fall ni som vet när jag fyller år ;)) men det gör ju det hela mycket bättre. Man har ju liksom trott att firandet är över. inga mer paket....men DÅ dyker det upp. Födelsedagspirret i magen gör sig påmint. Öppnar med spänning. och inslaget i silkespapper hittar jag:

finaste CHOKLADEN som det står KRAM på

TACK ställa fia med familj för den mysiga överraskningen

(och det var ju som du känt på dig att jag glömt köpa fredagsmysgodis)

KRAM

och när jag några sekunder senare skulle ta ett kort till är det en liten hand som är som en godismagnet, tagen på bar gärning

handen kanske ser stor ut, men den tillhör minstingen i familjen. 

en olycka händer så lätt.

idag blev det ett besök på vårdcentralen efter att Vera snubblat och fått ett V-format litet jack i pannan. (V som i Vera.) Våran lilla skrutta. Men förutom två klisterlappar i pannan som plåster på såren fick hon också en badleksak i form av en elefant. Och det var en ganska bra medicin. 

nöjd.

Vera hade exprimenterat vid datorn igen och vänt bilden 90 grader. men vad nöjd mamman blev när hon klurade ut att vända tillbaka den alldeles själv. så slutsatsen blev: nöjd dotter och nöjd mamma. ingen skada skedd alltså.

ljuvliga fredag

hemmagjorda hamburgare i magen.
delar soffa och filt med maken.
får lite perspektiv på en lite snurrig vecka (vet fortfarande inte vart besluten tar vägen, så ovisshet råder än så länge)
godispåse.
snart "på spåret". har de senaste fredagarna sovit gott i Veras säng vid den här tiden efter att ha nattat henne och snubblat ut i soffan ungefär i slutet av Skavlan, skällt lite på Micke för att han inte väckt mig (vilket han har försökt göra ett antal gånger) och sen besviken snubblat vidare in i sängen och fortsätta sova.
Men nu är jag vaken. och klockan är åtta.
skön fredag önskar jag er!

det hårda livet.

idag var det kalas på Veras dagis.
Ett glatt tillfälle tycker man.
Men det var en liten tjej* som satt brevid födelsedagsbarnen och storgrät.
Hon fick nämligen inte något paket.
Livet är hårt ibland.
Tur att det finns glass att trösta sig med.

*(ja, det var Vera) 

som dom säger:

"livet är fullt av möjligheter"
och när man minst anar de kommer de och biter en rumpan!
Nu blåser förändringens vindar....meddelar när skutan är hamn.

aningen kryptiskt kanske, men aldrig fel med en cliff-hanger... ;)

hipp hipp hurra

på Arnes födelsedag!!

Arne och Vera våren 2010

en ett och halftårings påhitt...

jag och Vera hade sovmorgon i morse. det innebär att Vera får lite fritt utrymme för påhitt medan jag fixar iordning mig (även om jag ser det hon gör hinner jag inte riktigt med att stoppa, så så länge det inte är någon katastrof får hon fortsätta) så imorse hittade hon min låda med bindor och fick för sig att de skulle vara i sängen. Så hon la dem som ett stort pussel i våran säng. När Micke kom hem undrade han vad vi gjort. Av förståliga skäl. Men vad gör man inte för några minuters fixande?? 

nu dansas (städas) julen ut...

förstår varför det ska dansas när julen städas ut, det gör det hela lite mer festligt, för det är inte roligt att plocka ner allt mysigt jul-ljus (tomtar och gran saknar jag inte så mycket) men det mysiga ljuset. För även om vi går mot ljusare tider är det mörkt och grått och våren känns faktiskt en en bra bit bort, även om att snön smälter och det blaskar. (kan inte slita mig från granbelysningen utanför köksfönstert, så den får lysa lite till)

Så vi höjer volymen på Lars Winnerbäck och gör lite 80-tals dansmoves(?) när julgardinerna åker ner, tittar på den underbara tulpanbuketten på köksbordet och tänker positiva tankar!

ombytta roller

när jag nattar dotter nu för tiden blir det ofta så att hon sätter sig på kudden brevid mig, klappar mig i håret och vyschar. är det inte tvärtom det ska vara??

vid frukostbordet är det ofta så att när fröken Bergman anser sig vara färdig med sin frukost passar hon på, när mamman är uppe och springer, att sätta sig på mammans stol och fortsätta frukosten där. Då kan det slinka ner lite till.

 

tar en latte och funderar...

27 år. det är min nya ålder. ovant men helt ok. jag var ju nyss 22. eller, då var jag å andra sidan student på högskloan i Borås, nyförlovad och Lidköpingsbo, och det känns ju onekligen som ett tag sen, så det kanske inte var så nyss??

även om jag blir äldre så är det allt mysigt med min födelsedag. tårta. sång. present. inte så tokigt ändå.

"kodak-moment"

tur att det finns andra (Fia, jag snodde det utan att fråga först, hoppas det är ok ;)) med kamera närman själv tappat bort sin så man får fånga ett sådant här ögonblick. (nu är den ju tillbaka som tur är)

underbara ungar som helst vill åka pulka inne och mormor/farfar drar,

och vem kan säga nej till dessa ungars rådjursögon??

kamera återfunnen!

Micke fick syn på springan mellan soffkuddarna och tänkte att "där kan det ha smugit ner en kamera" och mycket riktigt, där låg den i mjukt förvar när det passerat måååånga "kodak-moments" i vårt liv. Men men, skönt att den är tillrätta nu i alla fall, lagom till morgondagsens kalas! ;) och det kan konstateras att den skyldiga till försvinnandet var jag. Jag tog nämligen detta kort på vårt adventsfika, med Veras egengjorda ljusstake. När man får tända den blir man varm ända in i magen. Underbara unge!

sen hittade jag detta:

Vera läser pappans biltidning....inskolningen i motorvärlden börjar tidigt tror jag....

oj, här kom en chipspåse och slog sig ner i soffan... 

liten smak av hemma-mamma-livet

har jag och Vera när vi är lediga denna veckan (utom fredag då jag ska tjuvstarta jobba, men det låtsas vi inte om nu, ok?) så idag hade vi fikabesök av kära vänner. Tycker så mycket om att fika, prata och se barnen leka (och testa tålamodet hos varandra). Bara njuter av få en liten flash-back av hur det var när vi var hemma.

jag och Vera för ett år sedan

har nästan glömt hur det var med en sån liten skrutta,

nu har man en tjej som ropar på "pernilia" när hon vill sin mamma något och som säger till sin mamma och pappa att "sluta" när de gör något som inte är som hon tänkt, men är så gosig och som gärna delar ut kramar till sina nära och kära.

Man glömmer så lätt hur det var, är mer "här och nu" vilket kanske är positivt?

dags för uppdatering

det har vart lite för mycket julfirande, internetvila, tv-tittande (platt-tvn har nått oss mina vänner, det ni. plus en box med sex and the city i julklapp), julgodisätande, julbordsätande, träffa familj och vänner tid, mysatid, leka med julklappartid, badande och dotter som inte vill sova på kvällarna för att uppdatera bloggen det senaste. Men så är det ibland. Härligt har vi haft det.

Hade jag hittat kameran så hade jag kunnat dokumentera både julfirande, nyårsfirande och det nya badrummet och visat er, men den är spårlöst borta här hemma.

Nu sover Vera middag i sin egen nya säng (!) och jag ska passa på att ta ett bad innan grannarna kommer på fika om en stund.