jo, men visst!

Idag ville(?) Vera sova på dagis. I sådär 25 min. Sen var hon färdigsoven enligt henne själv. Sen var hon på ett strålande humör på dagis. Till mamman och pappan kom och hämtade henne. Då var det strålande humöret som bortblåst. Sen blev det ju inte bättre när mamman och pappan satte henne i vagnen och körde henne till BVC där hon fick en spruta som sved i benet. Då får man protestera tyckte Vera. Med all rätt förstås!!

Det enda som kunde kompensera det hela lite var ett bad och favoriträtten korvstroganoff till kvällsmat. Sen tog Vera sig ett dopp med pyjamasen i badbaljan som inte mamman tömt ur. Så kan det gå....när inte toadörren är stängd!

inte sova

nä, Vera ville inte sova på dagis idag. En annan dag kanske. Om hon har lust. Kanske på onsdag? Vi får se vad hon bestämmer sig för.

sju kryss...

...på mig! Jag lyfer på hatten och tackar och bugar. Vilka ni än var som satte ett kryss vid mitt namn. Jag ska ha det i ryggen när jag sitter på möten och försöka få fram nåt bra att säga. För om jag får bestämma skulle allt bli så bra så... ;)

första dagisveckan

Vera har haft sin första inskolningsvecka veckan som varit. Hon har haft med sig sin far som lite stöttepelare. Vera verkar vara nöjd med läget. Hon tycker om sina nya fröknar och verkar tycka det är spännande att träffa många goa ungar. Det är en inskolningsvecka kvar och det innebär mer timmar på förskolan och SOVA där. Ska bli mycket spännande att se hur det går, Vera som inte gärna somnar någonstans förutom vagnen eller mamma och pappas säng. Men som förskollärare har man sövt många barn vars föräldrar har stått som frågetecken när de kommer och undrar hur vi lyckas. Kanske blir det jag som står som ett frågetecken i veckan som kommer!? Vi har nog en bra magkänsla om dagis hela familjen och det är väldigt värdefullt!

Redo för att ge sig iväg till dagis första dan

    En rosa "Mini Kånken" att packa dagisgrejerna i.

jag skulle vilja presentera

Siri

en nykomling i familjen Bergman



dagens "Vera kan själv"

När vi startar datorn har vi en ny bakgrundsbild.
Mickes bild på en Saab är utbytt mot en furuplanka.
Vera kan. Alldeles själv!

så det kan gå...

besvikelsen är total. Hos de flesta tror jag. Ska bli spännande att se vad det blir av detta valresultat. Men inte ska vi deppa. Nej. Nya tag!



Jag och Vera har tillbringat eftermiddadagen med mamma/mormor. En mysig sådan. Men vi kan lära av dagen: Aldrig en ettochetthalftårig vild dotter i proslinsaffär utan att vara fastspänd i vagnen. Nära katastrof. Riktigt nära.

en speciell dag

det är nårgot i luften idag. Hopp. Spänning. Pirr i magen. Det är valdag.
Vallokalen var full med folk. Det är positivt. Hur det än går.
Härligt med demokrati och att få vara med och påverka.
Hösten känns som den är på vår sida idag. Solen lyser i Ekens röda och gröna blad här utanför köksfönstret. Hoppas. Hoppas! (fri tolkning från min sida)

ett kryss.

Ska snart krypa ner i sängen. Imorgon är det dags att ta på finklänningen (eller?) hatten (nja..) och klackskorna (jojomensan) och gå och rösta. Ett kryss för ett röd/grönt sverige för min del och för att få den första kvinnliga statsministern. Hoppas. Hoppas!

Sen var det ju det här med att jag står med på en av listorna...har funderat fram och tillbaka...ska jag verkligen kryssa på mig själv?? Men sen tänkte jag. Vem annars?? Vem annars håller jag med bättre än mig själv?? Och om det är något jag inte håller med mig själv om, så är det ju ganska lätt att påverka så att jag tycker som jag tycker att jag borde tycka. Jo, men så att det blir väl ett kryss på mig själv. Heja mig!

nu är det dags

idag hade vi inskolningssamtal på Veras blivande förskola. Här kan vi snacka "första-dan-i-skolan-pirr-i-magen" (på föräldrarna då förstås). Men allt känns jättebra och vi är nog rätt lugna i detta ändå, det var en mycket behagligt lugn "i luften" där. Ska bli så spännande att se hur Vera finner sig i kommande situation. Sen blir det en annat liv med "lämningar" och "hämtningar" och tider att passa i två led. Hur ska det gå för tidsoptimisten i mig??
Ja, orden som sammanfattar känslorna mest just nu är: spännande!

shoppa, shoppa shoppa!

nyss hemkommen från en ullaredstripp. Mickes kommentar när alla kassar burits in i hallen:

Du köpte ingen garderob där vi kan ha alla de här sakerna??

Någon ytterligare kommentar om dagens shopping känns överflödig.
Så jag packar väl upp lite då....

beslutsångest...

från att bestämt oss för att renovera badrummet på övervåningen (30 år utan revovering börjar absolut att märkas), till att byta ut pannan (ibland får man en tankebild på hur det är att elda i vår panna, svårtänt och ryker in. med en ny panna skulle det bli betydligt smidigare) till att renovera badrummet nere (mindre konstad än att renovera uppe och även där har tiden tagit ut sin rätt) men efter alla turer har vi landat på ruta ett igen och bestämt osss för att renovera badrummet här uppe. Till och med hanverkare är inkopplad. Så nu kör vi! Så jag börjar väl rensa i badrumsskåpen då.

vi saknar kossorna i hagen...

....de har åkt till ladugården och ska få kalvar snart. Det är tomt utan dom. När vi är ute pekar Vera på hagen där de brukade stå och säger "Buuuuu". De var ju så mysiga att titta på och prata lite med.

"tillbaka till skoltiden"

tog kort till skolkatalogen på jobbet idag (vilket jag inte visste om, så jag tackar och bugar för att jag hann duscha i morse, låg kvar lite för länge och myste med Vera, gjorde välling...ja de dyrbara minutrarna på morgonen går ganska fort. Hur ska det bli när vi båda jobbar tro?? i alla fall...) när jag satt där och log in i kameran så slungades jag tillbaka till skoltiden och hur man spärrade upp ögonen för att inte blinka....och hur detta kort var viktigare än alla svenska och matteprov i världen...inte blinka, inte blinka.....men sen kom jag tillbaka till nutiden och tänkte att "vad gör det om 100 år, eller imorgon??" slappnade av och log brett! Vissa saker är skönt att man blir äldre....